Tre stycken Jakthundar dödade av Varg i år. 2009 var det 28 stycken. Har äntligen jägarna slutat släppa sina hundar i vargmarker ?

12187707_10153821466054236_2910674667936709740_n.JPG

Läs även artikeln SLU: 60 vargar försvinner spårlöst varje år

Publicerad idag 06.00 SVT Se artikel nedan

Färre hundar vargdödade – tydlig trend i år

Artikel från tidningen Svensk Jakt 2018-12-06

Ovanligt få hundar har dödats av varg hittills under 2018. Det visar Svensk Jakts statistik.
– Jag tror det främst beror på att jägarna släpper färre hundar i jaktområdena samt att vargstammen stagnerat, säger vargforskaren Olof Liberg.
– Det släpps inga småvilthundar alls på stora arealer i vargområdena, säger jaktvårdskonsulent Gunnar Glöersen.




Sedan 2007 har Svensk Jakt fört statistik över de fall av vargdödade hundar som kommit till redaktionens kännedom. Det handlar i samtliga fall om attacker där länsstyrelsen bekräftat att hundarna dödats av varg. Varje år finns ett mörkertal i Svensk Jakts rapportering då en del hundägare inte vill att uppgifterna om att deras hund dödats av varg ska komma ut.

 

Mörka år

Som mest har det i Svensk Jakts statistik vargdödats 28 hundar. Året för denna dystra rekordnotering var 2009.

2016 dödades ”bara” tolv hundar av varg, enligt vår statistik. Det är det minsta antalet sedan rapporteringen påbörjades under hösten 2007. Men i år kan den siffran komma att justeras neråt. För under året har bara två hundar rapporterats vargdödade till redaktionen.

Båda hundarna dödades under mars månad. Den ena, en jämthund smet från sin ägare och vargdödades i Rackstadsreviret i Värmland. Några dagar senare dödades en liten sällskapshund på en gårdsplan i Hedemora. Attacken inträffade mitt på dagen.

Men nu under hösten har, hittills, ingen hund rapporterats vara vargdödad i landet. Vad det beror på kan naturligtvis ingen med säkerhet säga, men vi lät ändå två experter komma till tals kring vad de tror kan spela in att det inträffat så få vargattacker under hösten.

 

”Jägarna har ändrat beteende”

Olof Liberg.

Olof Liberg är landets mest kände vargforskare. Han listar några förklaringar som han tror har lett till att färre hundar angripits av varg.

– Jägarna har ändrat beteende. Det släpper inte hundarna i vargområden. Färre hundsläpp leder till att färre hundar dödas av varg.

– Vargstammen har stagnerat. Den har i alla fall inte ökat de senaste fem åren, och färre vargar leder till att attackerna på hundar också blir färre, konstaterar Olof Liberg.

 

Vid tidigare intervjuer har du sagt att hundjakten på varg kan leda till att jagade vargar inte blir lika benägna att attackera hundar.

– Det finns en möjlighet att de här vargarna lär sig att när det kommer folk och hundar tillsammans, då är det farligt. Det kan aldrig vara negativt. Möjligen ingen effekt alls, eller positiv effekt. Alltså att de jagade vargarna håller sig ifrån hundar i fortsättningen, funderar Olof Liberg.

 

Kan det vara individkopplat? Alltså att en del vargar är mer benägna att döda hundar än andra vargar?

– Vargarna är väldigt individuella och har olika specifika egenskaper. Det ser vi till exempel i deras val av bytesdjur. De är också, precis som hundar, väldigt olika i sin aggressivitet. En del vargar är väldigt aggressiva mot till exempel sina artfränder medan andra är betydligt mer fridsamma individer. Men vid fel tillfälle är alla vargar farliga för en hund.

 

”Jag har alltid sagt att hundproblematiken är det största problemet i vargfrågan.”

 

Det återstår drygt en och en halv månad innan vi kan summera 2018 och göra bokslut över antalet vargattacker på hund. Men Olof Liberg gläds åt att hundattackerna så här långt varit få.

– Jag har alltid sagt att hundproblematiken är det största problemet i vargfrågan. Det är mycket svårare att lösa och betydligt mer infekterat än angreppen på får eller att vargarna dödar älgar, säger Olof Liberg.

 

Lågt jakttryck

Gunnar Glöersen. Foto: Jan Henricson

Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent i Värmland och ansvarig för rovdjursfrågor inom Jägareförbundet, är också han glad att det tycks ha inträffat färre angrepp på hundar än tidigare år.

– Det är givetvis positivt. Men när det sker på bekostnad av att färre skaffar jakthundar och fler slutar jaga är det oerhört bekymmersamt. Jag är övertygad om att det totala antalet hundtimmar i skogen har minskat dramatiskt. Möjligtvis älghundarna undantagna, säger Gunnar Glöersen.

– Jakttrycket på småvilt är numera oerhört lågt eller obefintligt över stora arealer i till exempel Värmland och Örebro län – där jag är verksam. Du hör aldrig en stövare eller en drever längre där det för ett tiotal år sedan hördes hundskall överallt. Jag möter många jägare som helt slutat jaga – och de anger vargen som skäl för detta, fortsätter han.

 

”När det sker på bekostnad av att färre skaffar jakthundar och fler slutar jaga är det oerhört bekymmersamt.”

 

Han konstaterar att varg har funnits i samma bygder i många år vid det här laget. Och att detta får mycket stora, negativa konsekvenser för de som vill jaga med hund.

– Många jagar vidare med den småvilthund de redan har, trots att det finns varg i markerna. Men när det är dags för att skaffa nästa hund avstår många. Det är för riskfyllt att jaga med hund i vargmarker och jägarna köper därför ingen ny jakthund, säger Gunnar Glöersen.

 

Men förklarar det här den kraftiga nedgång i vargattacker som vi ser just i år?

– Det är fortfarande låga tal och säsongen är inte slut ännu. Men jag hoppas såklart att vi även ser en effekt av att vargarna blivit mer rädda för människor och hundar genom att vi under några års tid haft åtminstone en liten möjlighet att jaga varg med hund, säger Gunnar Glöersen.



Observeras att personen på bilden har ingenting med artikeln att göra. Foto: Heiko Junge/Anders Wiklund/TT

SLU: 60 vargar försvinner spårlöst varje år

1544003333.jpeg

Publiceradidag 06.00

Tjuvjakten på varg har ökat med närmare femtio procent och dödar i dag fler vargar än någonting annat. Totalt reduceras stammen med 20 procent årligen till följd av jaktbrott. Det visar en rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet.

I den årliga inventeringen av den svenska vargstammen beräknas antalet djur i Sverige till ungefär 305 stycken.

I samma rapport, som publicerades redan i maj, redovisas antalet döda vargar per år till 48 stycken. Majoriteten av dessa har dött av licensjakt, skyddsjakt, trafikolyckor eller andra orsaker.

– Det är dokumenterade fall. Det betyder att man i de fallen har ett kadaver, säger Olof Liberg vargforskare och docent på Sveriges Lantbruksuniversitet.

Tjuvjägare dödar en femtedel

Men enligt Liberg och SLU försvinner uppemot 60 vargar per år, eller drygt 20 procent av stammen, på grund av tjuvjakt.

– Den ökar hela tiden. 2011 var siffran 12-13 procent och när vi gjorde vår undersökning var siffran 15-18 procent och nu ligger den närmare 20 procent skulle jag tro, säger Liberg.

Enligt Liberg har tjuvjakten ökat med nästan femtio procent de senaste 6-7 åren.

Andra dödsorsaker räknas bort

Undersökningen som SLU genomfört har baserats på förlorade radio- och gps-sändare samt DNA-tester av stationär varg. Man räknar bort kända dödsorsaker som trafikolyckor och lagstadgad jakt.

– De här vargarna försvinner. Vi hittar aldrig något kadaver, säger Olof Liberg.

Solveig Larsson, ordförande i Jägarnas riksförbund är kritisk:

– Jag betvivlar starkt att tjuvjakten på varg skulle vara så omfattande. De antagna siffror jag har hört ligger på 10 procent ungefär. Det är å andra sidan heller inte bra, vi vill ju att siffran ska vara noll, men det kräver också en myndighet som man respekterar.

– Jag noterar också att Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), ser att skabbangrepp ökar på varg och det är generellt få döda djur i naturen som hittas, säger Solveig Larsson.

Fotnot. Ämnet debatteras i Opinion live torsdag den 6 december, klockan 22:00 i SVT1. Medverkar gör bland andra politiker, jägare, djurägare och djurrättsaktivister.